Vad kan arbetslivet lära oss om oss själva?

Viktor Marklund

De flesta av oss tillbringar en stor del av våra liv på en eller flera arbetsplatser.

Vi lär oss ett yrke. Vi får erfarenheter. Vi möter människor. Vi ställs inför utmaningar och fattar beslut som påverkar både oss själva och andra.

Men ju mer jag har funderat på arbetslivet, desto mer har jag börjat undra om det egentligen handlar om något större.

Kanske handlar arbetslivet inte bara om vad vi arbetar med.

Kanske handlar det också om hur vi utvecklas som människor.

Jag tror att många av oss börjar arbetslivet med frågor som:
Vad vill jag bli?
Vilket arbete passar mig?
Vad är jag bra på?
Det är viktiga frågor.

Men med tiden märker många att de förändras.
Vi börjar istället fundera över andra saker.
Vad får mig att må bra på jobbet?
Vad hjälper mig att utvecklas?
Vad gör ett arbete meningsfullt?
Hur påverkar människorna omkring mig den jag håller på att bli?

Och vad händer när svaren förändras?

Jag tror inte att det finns ett rätt svar på de frågorna. Men jag tror att de är värda att utforska.

Därför finns Arbetslivspedagogen.
Här vill jag utforska arbetslivet tillsammans med dig.
Inte genom att ge enkla svar, utan genom att ställa frågor, ta del av forskning och försöka förstå hur människor utvecklas genom arbetslivet.

Jag är särskilt nyfiken på tre saker.
Vad verkar bidra till att människor mår bra i arbetslivet?
Vad verkar hjälpa oss att fortsätta utvecklas?
Och vad gör att arbetslivet blir en plats där vi fortsätter lära oss – inte bara ett yrke, utan också något om oss själva och om andra människor?

Jag tror att de frågorna behöver förstås ur flera perspektiv.
Ibland handlar det om individen.
Ibland om gruppen.
Och ibland om organisationen vi är en del av.

För arbetslivet är sällan bara en fråga om oss själva.
Det handlar också om de sammanhang vi verkar i.

Om du följer Arbetslivspedagogen hoppas jag att du inte bara hittar ny kunskap.
Jag hoppas också att du hittar nya frågor.
Frågor som hjälper dig att förstå ditt eget arbetsliv lite bättre.
För jag tror att arbetslivet inte bara handlar om vad vi gör.

Jag tror att arbetslivet också är en plats där vi fortsätter att utvecklas – genom hela livet.

Det finns forskning från flera olika områden som pekar mot samma sak. Arbetslivsforskning, pedagogik, psykologi och organisationsforskning visar att arbetsplatsen inte bara är en plats för produktion. Den är också en social miljö där vi påverkas av relationer, lär oss tillsammans med andra och utvecklar vår förståelse av oss själva. Hur vi mår, utvecklas och lär verkar därför inte bara bero på individen, utan också på de sammanhang vi är en del av.

Att fundera vidare

Till dig själv
Vad har arbetslivet lärt dig om dig själv hittills?

När har du känt att du utvecklats som mest – och vad var det i miljön omkring dig som gjorde det möjligt?

Att prata om med någon annan
Om arbetslivet inte bara är en plats där vi arbetar, utan också en plats där vi utvecklas – vad tror du då att arbetsplatser har för ansvar?

Vad är det egentligen vi utvecklar genom arbetslivet?

Viktor Marklund

När vi pratar om utveckling i arbetslivet handlar det ofta om sådant som syns.

Vi får mer erfarenhet. Lär oss nya arbetsuppgifter. Får mer ansvar. Kanske en ny titel eller en högre lön.

Det är förstås en del av utvecklingen.
Men jag har på senare tid börjat fundera på om det egentligen är den mest intressanta delen.
För vad är det egentligen vi utvecklar genom ett helt arbetsliv?

När vi börjar arbeta tänker många av oss på vilket yrke vi vill ha.
Efter några år kanske frågorna förändras.
Hur vill jag samarbeta med andra?
Vad ger mig energi?
Hur påverkas jag av stress?
Vad tycker jag faktiskt är viktigt?
Och vilka värderingar vill jag att mitt arbetsliv ska spegla?

Kanske är det inte så konstigt att de frågorna kommer senare.

För vissa saker går inte att förstå förrän vi har upplevt dem.

Jag tror att arbetslivet är en plats där vi inte bara lär oss ett yrke.
Vi lär oss också något om oss själva.
Vi upptäcker våra styrkor och våra begränsningar.
Vi märker vilka miljöer vi trivs i.
Vi får syn på hur vi reagerar när något blir svårt.
Och ibland förändras vi på sätt som vi inte ens själva märker förrän långt senare.
När jag tänker tillbaka på människor jag har mött genom arbetslivet är det sällan de berättar om en utbildning eller en kurs som förändrat dem mest.

Ofta handlar berättelserna om en chef som trodde på dem.
En kollega som visade ett nytt sätt att tänka.
En motgång som ledde till nya insikter.
Eller ett arbete som gjorde att de började se sig själva på ett nytt sätt.
Kanske är det just där utvecklingen sker.
Inte bara i det vi gör.
Utan i hur våra erfarenheter formar oss.


Forskning om vuxnas lärande beskriver ofta utveckling som något mer än att samla ny kunskap.
Vi lär genom våra erfarenheter, men erfarenheter leder inte automatiskt till utveckling. Det är först när vi får möjlighet att reflektera över dem, pröva nya perspektiv och sätta dem i ett sammanhang som de blir till lärande.
Forskare som Knud Illeris beskriver lärande som en process där våra kunskaper, känslor och relationer samspelar. Det betyder att arbetslivet inte bara är en plats där vi utvecklar kompetens – utan också en plats där vi utvecklar vår förståelse av oss själva och andra.

Det får mig att fundera på om utveckling kanske inte främst handlar om hur länge vi har arbetat.
Kanske handlar den mer om hur vi tar vara på de erfarenheter vi får.
Jag tror att vi ibland är ganska bra på att fråga vad vi har lärt oss.

Men kanske är vi sämre på att fråga:
Vad har den här erfarenheten gjort med mig?

Och kanske är det just den frågan som gör arbetslivet så spännande.

För vi blir aldrig riktigt färdiga.


Att fundera vidare
Till dig själv
Vad har arbetslivet lärt dig om dig själv som du inte hade kunnat lära dig någon annanstans?
Finns det någon erfarenhet som förändrat hur du ser på dig själv eller andra människor?

Att prata om med någon annan
Om arbetslivet inte bara utvecklar vår kompetens utan också oss som människor – vilka erfarenheter tror du formar oss mest

Hur formas vår identitet genom arbetslivet?

Viktor Marklund

När vi träffar någon för första gången kommer frågan ofta ganska snabbt.

"Vad arbetar du med?"

Men ibland undrar jag om den också säger något om hur vi ser på arbete.

För många av oss blir yrket en del av hur vi beskriver oss själva.
Vi säger:
"Jag är lärare."
"Jag är elektriker."
"Jag är sjuksköterska."

Vi säger sällan:
"Jag arbetar som..."

Kanske är det bara ett sätt att uttrycka sig.

Men kanske säger det också något om hur nära arbetet kommer vår identitet.

Jag tror att arbetslivet påverkar oss mer än vi ibland tänker på.
Inte bara genom det vi gör.
Utan genom människorna vi möter, ansvaret vi får, motgångarna vi går igenom och de erfarenheter vi samlar på oss.
En chef som visar förtroende kan få oss att våga mer.
En konflikt kan göra att vi lär känna våra egna gränser.
Ett nytt arbetsområde kan få oss att upptäcka sidor hos oss själva som vi inte visste fanns.

På det sättet formar arbetslivet oss.
Men samtidigt tror jag att det är viktigt att komma ihåg något.
Vi är mer än vårt arbete.
Vår identitet formas också av familj, vänner, intressen, erfarenheter och de sammanhang vi rör oss i utanför arbetslivet.

Kanske handlar ett hållbart arbetsliv därför inte om att hitta ett arbete som definierar oss.

Kanske handlar det om att låta arbetet bli en del av vår utveckling – utan att bli hela vår identitet.

Forskning om identitet beskriver den inte som något färdigt, utan som något som utvecklas genom livet. Arbetslivet är en viktig del av den processen eftersom det ger oss erfarenheter, relationer och återkoppling som påverkar hur vi ser på oss själva.

Herminia Ibarra menar att människor ofta utvecklar sin identitet genom att pröva nya roller och erfarenheter, snarare än genom att först veta exakt vem de är. Vi formas alltså inte bara innan vi börjar arbeta – vi fortsätter att formas under hela arbetslivet.

Att fundera vidare

Till dig själv
Hur har arbetslivet förändrat hur du ser på dig själv?
Finns det någon erfarenhet som gjort att du upptäckt en ny sida hos dig själv?

Att prata om med någon annan
Tror du att arbetet formar människan – eller söker vi oss till arbeten som redan passar den vi är?

Hur förändras det som känns meningsfullt genom arbetslivet?

Viktor Marklund

Många av oss vill känna att vårt arbete är meningsfullt.

Men jag har börjat fundera på om meningsfullhet verkligen är något vi hittar en gång för alla.

Eller om den förändras, precis som vi gör.
När vi är unga kanske meningsfullhet handlar om att få prova våra vingar.
Att utvecklas.
Att känna att vi lyckas.
Några år senare kanske andra saker blir viktigare.
Att ha kollegor man trivs med.
Att kunna påverka sitt arbete.
Att få ihop arbetsliv och familjeliv.

Senare i livet kanske meningsfullhet handlar om att få dela med sig av sina erfarenheter eller bidra till att andra utvecklas.
Kanske finns det därför inte ett enda svar på frågan om vad som gör ett arbete meningsfullt.
Kanske förändras svaret genom hela livet.
Och kanske är det precis som det ska vara.


Forskning visar att upplevelsen av meningsfullhet påverkas både av individen och av arbetsplatsen. Faktorer som delaktighet, autonomi, utvecklingsmöjligheter och känslan av att bidra till något större verkar ha betydelse.

Samtidigt förändras människors värderingar och livssituation över tid, vilket gör att det som upplevs meningsfullt också kan förändras.
Det betyder att meningsfullhet inte bara handlar om vilket arbete vi har, utan också om var vi befinner oss i livet.


Jag tror att vi ibland blir oroliga när arbetet inte längre känns lika meningsfullt som tidigare.
Men kanske behöver vi inte alltid byta arbete.
Kanske behöver vi först ställa en annan fråga.
Har arbetet förändrats?
Eller har jag förändrats?

Att fundera vidare
Till dig själv
Vad känns mest meningsfullt i ditt arbete just nu?
Är det samma saker som betydde mest för dig för tio år sedan?

Att prata om med någon annan
Tror du att meningsfullhet främst skapas av arbetet – eller av hur vi själva förändras genom livet?

Hur förändras det vi behöver för att trivas när vi förändras?

Viktor Marklund

När vi säger att vi trivs på jobbet blir jag alltid lite nyfiken.

Vad är det egentligen vi menar?

För ordet trivsel verkar rymma väldigt många olika saker.
För någon handlar det om frihet.
För någon annan om tydlighet.
För en tredje om gemenskap.
Och kanske är det därför två personer kan arbeta på samma arbetsplats och uppleva den på helt olika sätt.

Men jag tror också att det finns en annan fråga som vi pratar mindre om.
Kan det vara så att det vi behöver för att trivas också förändras genom livet?
Kanske sökte vi äventyr när vi var yngre.
Senare kanske vi började värdera trygghet.
Eller tvärtom.
Det som gav oss energi för tio år sedan kanske inte längre gör det.
Och det behöver inte betyda att något är fel.
Det kanske bara betyder att vi har utvecklats.


Forskning om arbetsmiljö visar att trivsel påverkas av många faktorer: relationer, ledarskap, möjlighet att påverka sitt arbete, rättvisa, återhämtning och utveckling. Samtidigt visar forskning om motivation att våra behov kan förändras över tid, beroende på livssituation, erfarenheter och hur vi utvecklas som människor.

Det innebär att trivsel inte bara handlar om arbetsplatsen.
Den handlar också om samspelet mellan människan och arbetsplatsen.

Jag tror att vi ibland ställer frågan:
"Trivs jag här?"
Men kanske behöver vi ibland också fråga:
"Vad behöver jag idag för att kunna trivas?"
Det är inte säkert att svaret är detsamma som för fem eller femton år sedan.

Att fundera vidare
Till dig själv
Vad behöver du för att trivas i ditt arbete just nu?
Hur skiljer det sig från tidigare i ditt arbetsliv?

Att prata om med någon annan
Har det du behöver för att trivas förändrats genom livet? Vad tror du har påverkat det?

Vad innebär då lärande och utveckling i arbetslivet?

Viktor Marklund

Vad tänker du på när du hör ordet lärande?

En kurs. En konferens. En bok. Någon som står framför en grupp och berättar något som andra behöver kunna.

Mycket av det vi lär oss i arbetslivet sker också någon helt annanstans.

I ett samtal med en kollega.

När vi får prova något nytt.

När en chef ger oss återkoppling.

När vi gör ett misstag och försöker förstå vad som hände.

Det får mig att tänka att lärande i arbetslivet är betydligt större än kompetensutveckling i traditionell mening.

Men vad innebär då egentligen lärande och utveckling i arbetslivet?

Lärande är inte nödvändigtvis samma sak som utbildning

Och utbildningen är inte nödvändigtvis detsamma som lärandet.

Tänk på en arbetsplats där medarbetarna får en utbildning i nya arbetssätt.

De lämnar utbildningen med nya kunskaper och tycker kanske att den var både relevant och intressant.

Men när de kommer tillbaka till arbetet finns samma tidspress, samma rutiner, samma IT-system och samma prioriteringar som tidigare.

Vad händer då?

Det är inte säkert att det nya arbetssättet får någon plats.

Det är här jag tycker att frågan om lärande blir särskilt intressant:

Vad behöver finnas i arbetsvardagen för att det vi lär oss faktiskt ska kunna användas?

Vi lär oss informellt genom att lösa problem och hantera situationer vi inte mött tidigare.

Vi lär tillsammans med kollegor genom att dela erfarenheter och kunskap.

Vi lär genom feedback och genom att se vad som händer när vi provar något nytt.

Vi kan lära genom reflektion – när vi stannar upp och försöker förstå våra erfarenheter.

Och ibland lär vi oss genom att något går fel.

Det betyder inte att alla erfarenheter automatiskt leder till lärande.

Vi kan också lära oss att alltid göra som vi brukar göra.

Vi kan lära oss att inte ställa frågor.

Vi kan lära oss att hålla våra idéer för oss själva.

Vi kan lära oss att det viktigaste är att hinna med, även när arbetssättet egentligen inte fungerar särskilt bra.

Arbetsplatser är alltså alltid lärandemiljöer. 

Om vi vill skapa bättre möjligheter till lärande tror jag därför att vi behöver titta bortom individens motivation och vilja.

Det är lätt att säga:

"Vi behöver bli bättre på att ta ansvar för vår kompetensutveckling."

Men vad händer om vi saknar tid?

Vad händer om det inte finns möjlighet att prova det vi har lärt sig?

Vad händer om det är riskfyllt att erkänna att vi inte kan?

Vad händer om chefen efterfrågar ett nytt beteende men samtidigt belönar det gamla?

Och vad händer om arbetsbelastningen är så hög att reflektion och utveckling alltid får vänta?

Lärande formas alltså av det sammanhang där det ska ske.

En forskare vars tankar har påverkat hur jag själv tänker kring lärande i arbetslivet är Jon Ohlsson, professor i pedagogik och didaktik vid Stockholms universitet.

I ett samtal om lärande i arbetsvardagen lyfter han bland annat betydelsen av att skapa goda villkor för lärande och att använda den kunskap som skapas.

För kanske är frågan inte bara hur vi skapar lärande, utan också vad vi gör med det som människor lär sig.

Ohlsson betonar också vikten av att börja i det konkreta arbetet. Vad är ett väl utfört arbete? Vilka svårigheter finns i vardagen? Vad behöver vi för att kunna utföra arbetet på ett bra sätt?

Det perspektivet känns viktigt.

För om vi vill förstå lärande i arbetslivet kanske vi inte alltid ska börja med frågan:

"Vilken utbildning behöver ni?"

Kanske ska vi börja med:

"Vad behöver ni kunna göra – och vad hindrar er från att göra det på ett bra sätt?"

Då börjar lärande, beteende och arbetsmiljö mötas.

En modell för att förstå lärande i arbetslivet

När jag försöker förstå frågan just nu tänker jag på några olika delar som hänger ihop.

Arbetsvillkoren skapar utrymmet för lärande.

Tid, arbetsbelastning, socialt stöd och återkoppling påverkar våra möjligheter till utveckling.

Den psykologiska miljön påverkar vad vi vågar göra.

Kan jag ställa en dum fråga?

Kan jag säga att jag inte förstår?

Kan jag erkänna ett misstag?

Kan jag utmana en idé?

Relationerna gör lärandet möjligt.

Kollegor och chefer kan skapa förutsättningar för feedback, kunskapsdelning och gemensam reflektion.

Praktiken avgör om kunskapen får användas.

Det räcker inte att veta. Vi behöver få möjlighet att prova, justera och prova igen.

Reflektionen hjälper oss att göra erfarenheter begripliga.

Vad hände?

Varför?

Vad lärde vi oss?

Vad gör vi annorlunda nästa gång?

Beteendet visar om något faktiskt förändrats.

Använder vi det vi lärt oss?

Och slutligen behöver vi kunna fråga:

Vad blev resultatet?

För individen.

För gruppen.

För verksamheten.

Och kanske också:

Vad blev konsekvensen för hälsan?

Lärande och utveckling kan inte bara handla om att människor blir bättre på att prestera.

Vi behöver också fråga om utvecklingen sker på ett hållbart sätt.

Kan lärande göra arbetet bättre – och samtidigt mer hållbart?

Tänk om vi kunde skapa arbetsplatser där lärande inte är något som läggs ovanpå det vanliga arbetet.

Där möten också kan vara lärande.

Där problem blir möjligheter att förstå och förbättra.

Där feedback är en naturlig del av arbetet.

Där chefer inte bara leder produktionen utan också skapar förutsättningar för människor att utvecklas.

Där kollegor lär tillsammans.

Där det finns tid att stanna upp.

Och där vi följer upp inte bara vad människor har lärt sig, utan också vad de gör annorlunda och vad det leder till.

Då börjar vi kanske närma oss utvecklingsmiljöer.

Miljöer där människor kan lära, prova, reflektera och förändra – samtidigt som verksamheten utvecklas.

Så vad innebär lärande och utveckling i arbetslivet?

För kanske handlar lärande och utveckling i arbetslivet mindre om att lägga till fler utbildningar och mer om att skapa bättre förutsättningar för människor att lära genom det arbete de redan gör.

Vad tror du behövs för att en arbetsplats ska bli en plats där människor faktiskt kan lära och utvecklas?